det är dags att...
jo, okej, jag erkänner
jag lever på andra, hoppar i
väska när de inte ser,
följer med ström, är en parasit
tar växters andedräkt,
klär om - mitt liv är en djävla
maskerad, tar andras
tal, byter ut ord så de inte ska
märka, men i grunden
säger jag samma sak - egentligen
är jag ingenting, men
vad ska jag göra åt det när jag
inget har, förr var det
bra, men vad gjorde jag? jo, jag
förstörde allt och nu
har jag inget kvar
det är sant,
jag lever på andra
skriver om det jag ser å hör -
kopierar rakt av
blir så klart aldrig lika bra
men jag har inte
kommit på hur jag annars
ska göra för att
ha en väg att gå på, en text
att läsa klart, hur
länge skulle man finnas om
det fanns en tid
för allt?
Lite liknande vad du skrev till mig.
SvaraRaderaOm du nu är tjuv och tar andras ting, omarbetar en aning och lägger fram, så ska du ha en eloge för hur du utför det. I mina ögon, ser det ut som ditt eget.
Och, om det nu är så, så är nog vi alla tjuvar på ett eller annat sätt.