6.1.11

tick (boom)

tiden har utmanat mig, den sade:
"om du slår ifatt mig med din
skrivmaskin så får du kontrollen
att själv bestämma över din tid"
jag godtog den utan att tveka
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym7 januari 2011 kl. 01:35

    Det du säger om att genom ärlighet svara om hur du egentligen mår se svenskarnas reaktioner brukar jag också göra. Men på andra sätt, genom att bryta mig ut från normer, eller skratta/säga/se ut fel vid fel tillfällen. Men det gör jag mest för att få andra att tänka till, och för att det är ganska underhållande. (Jag är medveten om att jag låter virrig och säger olika saker om mig själv som kanske inte kopplas ihop speciellt logiskt. Jag bryter mig från normer och säger "fel" saker, men samtidigt har jag ett "måste" som säger att jag ska göra det andra förväntar sig av mig. ungefär.)

    Det är två ganska fina skillnader det där, ljuga och att inte visa allt. Du har rätt, man vinner ingenting på att ljuga, sanningen brukar ju trots allt visa sig i slutändan i alla fall (ibland).
    Fungerar det så då? Blev lögnen till sanning, eller fick du tänka om tillslut i alla fall?
    Allt jag vet om liknande ting är att genom handlingar kan man omvandla humöret.

    Jag känner mer att när jag inte är trygg i mig själv kan jag i alla fall vara trygg i Gud.
    Monologer eller bara tankar?

    Låter himla gött ändå.
    Men ändå, sårar det aldrig någon? Eller klarar du dig ifrån korsningar mellan dig och andra människor?

    När jag säger människor "nära mig" så menar jag mer fysiskt sätt, familj/de jag pratar med/vänner till familjen/släkt.
    Det är svårt att förklara. Men jag känner mig samtidigt som flera människor inuti mig. Flera personligheter- eller så är jag bara vilsen i mig själv. Men bland de som finns omkring mig finns även människor som vet en del av mig, en människa/en personlighet. Något "hela mig" existerar inte ännu. Jag vet själv inte vem det är i så fall. Och inte fören jag funnit den människan kan jag visa upp den. (fast den enkla början skulle ju vara att prata med dem om det jag vet)

    Ja, de vet om att jag tror på Gud. Jag tror de flesta vet om det (med de flesta menar jag klasskamrater osv). Jag är med i en kristen skolgrupp och i en församling, så ja, det är "öppet". Andra vet om mina tankar kring Gud och hur jag tänker om honom- relationen.

    SvaraRadera
  2. Anonym7 januari 2011 kl. 01:36

    Jag gillar den här texten mycket.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)