börjar bli beroende att skriva med tangenter istället för penna
det är som ett piano jag spelar, finns inget bestämt slut
kan skapa en rytm och fortsätta hur länge jag vill - alla toner
framför mig, bara att trycka och se hur det blir - man
känner sig mer som en artist, någon som gör något för konstens
skull, ett instrument jag använder för att skapa en
känsla, en atmosfär i luft när de senare läser - då det inte låter
så värst, de hör bara att jag spikar fast spikar
till tavlor att hänga upp och lägger ut bomber som ska spräcka
deras skal, så det jag vill få fram lättare
och snabbare ska komma in, nudda deras hjärtan, trycka in kod,
ändra takt på puls så de förstår vad jag menar med det och det
(som jag själv knappt begriper
efter en dag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar