masserar

elorgeln får mörkret att bli fuktigt

vibrera likt kameran inte hänger med

när det inte är så ljust - lämnar spår

efter sig för vad som hände precis innan

den bestämde sig för att sätta punkt

då meningen annars skulle bli för långsökt,

hamna där kartan slutat för länge sen

lyckas alltid pricka längst ut, i kanten, där

de formlösa vågorna skjuts in och

mjukar upp för att kunna utforma på sitt sätt

lyckas alltid pricka längst ut, i kanten -

fortfarande på land, så åtminstone

vissa förstår, vilket är

huvudsaken - för

annars går det

obemärkt

förbi

och kan inte skapa framtid