svenskens fjäderpenna (tjattrar, på avstånd)

vi är drömmare, fåglar i skyn,

sjunger svanesång, sätter oss på

elledningar som är våra linjer där

vi sätter våra noter i våra notblad

där vi gör vårt fågelspråk till lag -

måste följas, annars ignorera vi dem

som inte gör, låstas att vi inte förstår -

för vi är snorkråkorna som spelar i korpligan

och när vi inte gör det så sitter vi och ugglar

hemma - vet att något är fel, känner det på oss,

men gör aldrig något åt det, trots att det är

det enda vi tänker på - storknar efter att få reda

på hur det ligger till, för bortom det så är vi

fullfjädrade och pippar för att fortplanta oss och

bli majoritet framför alla andra folkslag

vi är fria som fåglar, provat våra vingar och är

dystergökar då vi gjort och tänkt så mycket att vi vet allt -

det enda som kan göra oss till muntergökar är sådant som gör

att vi får gåshud - då det bevisas att det finns något att lyfta vingarna

för och flyga upp för att se efter vad det kan vara som är så himmelskt

att vi nästintill trillat av pinn - en sådan vändning på vardagens tidningsanka