du säger att du oftare är själv
än vad du är ensam -
du är mer dig, än ingen alls...
men ibland när ingen är med dig,
när du inte har någon att
bolla frågor med, ingen att luta dig mot,
så kan du falla in i intet -
fastän du vet vem du är, då du alltid varit
det, behöver du ibland
någon annan för att få fram det, någon
utifrån som kan röra ditt
hjärta, nudda vid ditt djup, skriva in ord
i sanden för att du ska
kunna se dig själv i olika vinklar, se vad
du måste utveckla för
att bli mer hel, så vissa delar inte ruttnar,
rostar och faller ihop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar