min ytterdörr till mitt inre
du fick mig att finna mig i den
allmänna världen, känna mig
som hemma i mitt huvud med
ögonen riktade rakt utåt
din skugga blev min kakform
jag sjönk in i den
och följde varenda vink
tyvärr var det för knapp tid
vi umgicks
och min kavaj hann
inte få sina knappar ditsydda,
så jag kunde inte skydda
det jag fått, hjärtat kallnade
efter en stund,
men nu har jag tillbaka min lust,
min längtan och
har åter börjat leta
för jag förstår att jag måste
göra något själv
kan inte bara vänta, inte
låta kroppen åldras
medan själen lever på gamla
meriter, minnen
måste fortsätta
själv, det är en del
av utvecklingen
har jäst färdigt, redo att skäras
upp se vad det finns, hur
långt man kan komma med det,
sedan ta steg ut, tugga, låta
det smälta medan man går och
därefter segla längs flod,
hitta ett konkret flyt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar