hela pappret utsuddat (för sista gången)

det snöar mer än någonsin

utanför mitt fönster

snön yr, men jag känner mig

klarare än på länge

isolerar, en matta som snurrar runt

min kropp, lagrar,

släpper mig in i mig själv, får

mig att känna vad som faktiskt känns

vad jag är, vad jag

gjort, vart jag befinner mig,

vad jag ska göra för att komma framåt

bort från skuggan jag nu står i

isolerar, en matta som snurrar runt

min kropp, pressar

ut de sista dropparna, för att

kunna fylla på med nytt - städat upp,

redo för flytt, riva

bort det första lagret av min

hud så jag kan känna in och leva nu

snön yr, jag ser inte mina händer -

kan inget skapa, ändra, men

det känns bra att få bort tyngden från

mina axlarna och skåda ett

organiserat kaos, vittna vardagens

baksida, alla myror bakom

kulissen, de som tar emot signaler

å får fram bilden i teven,

gör så att vi kan gå in i den å leva livet

och vi bara klagar,

var glada att ni kan se,

höra, känna lukt å

smak överhuvudtaget

snön yr, jag ser inte mina händer -

kan inget skapa, ändra, men

det är grunden som läggs och den

är baserad på den mentala

inställningen, så vad som kommer

fram är vad jag verkligen vill

och vad jag verkligen tycker - något

som är svårt att ändra då det

är så jag är, så jag hoppas på det bästa

och kliver in i min nya värld